Sagokort i Krokom - Mari & Johanna. Första och andra träffen

Vi har haft vår första och andra träff med femåringarna och har en träff kvar. Den blir efter nyår och då endast med Mari, eftersom jag (Johanna) går på föräldraledighet i årsskiftet. Först kort om vårt projekt: 

 Uppdraget

Läsfrämjande projekt: Introduktion av sagokort för barn i femårsåldern

Primärt syfte: Att främja läsning, stimulera till läsning samt visa på alternativa sätt att läsa och ta till sig/förmedla berättelser

Positiva effekter av projektet: Kan leda till kreativitet, aktivitet, inspiration till sagoskapande, samt kan bli ett hjälpmedel för läsning

Vårt upplägg består av tre träffar (varav vi i skrivande stund alltså haft två), samt grundlig planering före och efter respektive träff. Vi har lagt särskild vikt vid att:

...göra det intressant och roligt för barnen (förstås!) så att det inte blir något som endast ska gynna oss

…ha en bra kommunikation med förskollärarna mellan träffarna

…boka in träffar och planera väl (men också vara flexibel och ändra planerna vid behov).

…begränsa projektet så att det ej blir ohanterbart.

Reflektioner efter den första träffen

Vi tyckte båda att det var roligt att träffa barnen och personalen och det känns skönt att äntligen vara igång. För mig som är ny som bibliotekarie blev mötet med barngruppen en fin erfarenhet och något som jag gärna jobbar mer med. Barnen fick bekanta sig lite kort med biblioteket först, sedan presenterade vi oss och berättade vad vi skulle göra denna första träff. Jag (Johanna) läste högt om Örjan den höjdrädda örnen (Klinting) och sedan höll Mari i sagokortsversionen. Barnen var lagom delaktiga i det sistnämnda och det var så vi önskade ha det också. Deras tur att vara helt delaktiga kommer nästa gång! De orkade faktiskt fokusera och hänga med både under lässtunden och när vi gick igenom sagokorten. Och att få måla egna sagokort verkade de se fram emot också. Tydligen är det många av dem som tycker om att rita. Slutligen fick de låna några böcker och sedan tackade vi för oss.

Vi kan konstatera följande efter denna första träff:

- Positivt att de ville och orkade lyssna och delta så bra

- Så bra att det flöt på med vårt samspel - man vet ju aldrig hur det blir på förhand!

- Vilken tur att de nappade på idén med sagokort

Reflektioner efter den andra träffen

Vi inledde träffen med att prata om vad vi gjorde förra gången. De hade ju fått en läxa till denna gång - att göra egna sagokort! Det var roligt att höra hur de jobbat med korten och se hur de såg ut. När vi frågade barnen hur det varit att jobba med sagokorten var det någon som sa att det varit tråkigt och jobbigt. Sedan hängde ett par till på. Konstigt, menade en av förskollärarna, eftersom det tvärtom verkat som om de verkligen tyckt om att jobba med dem. Några röster sa att det varit roligt också. Kanske både roligt och svårt, tänker vi. Bra har dom iallafall jobbat och en hel hög med sagokort (och baksida med förskolans namn på) blev det!

Barnen fick sedan berätta vad de hade ritat. Det hade varit svårt, berättade förskollärna, att förklara de olika kategorierna som vi sagt skulle vara representerade (figurer/personer, händelser, miljöer). Och det är ju klart att en femåring inte hanterar verb och miljöbeskrivningar i den utsträckningen än. Men de hade lyckats ändå genom att ge barnen förslag på miljöer och händelser och fått dem att någotsånär begripa skillnaden. Förskollärarna hade också skrivit vad det var på korten, eftersom det kunde vara svårt ibland att se att det var en lila kanin (kaniner verkar poppis i denna barngrupp), en brandbil eller Superman. Maris och min första tanke var dock att alla bilderna skulle vara fria för tolkning och när vi berättat hur vi tänker kring det ansåg förskollärarna att vi skulle ta bort texten på resp. kort.

Så var det dags att prova göra en saga med barnens fina sagokort. Det var lite trevande i början men det blev ändå en liten saga till slut, som kom att handla om Axel och Robert och en liten kanin. Kanske ger övning färdighet, för det är svårt det här, det tycker jag också. Men nu vet de hur det går till och förhoppningsvis får de användning av kortleken flera gånger. Vi berättade sedan lite om den sista träffen och slutligen fick barnen låna varsin bok.

Inför den sista träffen ska vi laminera och skära korten och förbereda en mysig sagostund för dem. Vi har också tänkt trycka upp sagan som vi skapade tillsammans, kanske som ett litet häfte med bilder och text. Men det har vi inte sagt något om. Det ska bli en överraskning.